Så kan Fullkomligt stillastående användas i en mening
- Han var fullkomligt omusikalisk och kunde alltså icke tala om musik.
- Jag förstod den icke fordom ; nu tycker jag mig begripa den fullkomligt.
- Nå, det var ju mycket enkelt och fullkomligt lagligt.
- Han vet redan utantill allt vad han skall få höra : ypperliga råd, ägnade så fullkomligt, som möjligt, att nedslå honom.
- Hans uppmärksamhet mot brorsdottern var också iögonenfallande : han behandlade henne fullkomligt som vuxen dam.
- Mig själv förstår jag, jo, fullkomligt.
- Man kommer in och tar bort flaskan, hela rummet luktar eau-de-cologne, och efter några minuter är jag själv fullkomligt drucken.
- Han stod fullkomligt stilla och skådade ut över älven.
- Men sedan Algernon och översten rest upp och ruskat på dem, blev man varse att de voro fullkomligt vid liv.
- Han såg plötsligt för sig ett långt perspektiv av trakasserier och obehag för den åtminstone i detta fall fullkomligt oskyldiga fru Carnell.
- För resten var det fullkomligt riktigt att ingen av bröderna kunde infinna sig.
- Hennes kläder sutto fattigt snävt kring gestalten, och ansiktet doldes fullkomligt av de grova, röda händerna.
- Han hade lagt ut en smula i figuren, blivit fastare i köttet och mindre drumlig i gången, men annars var han sig fullkomligt lik.
- Den var fullkomligt lika tom som den andens och drömmarnas lösliga värld, där han tumlat sig under några år.
- Där inne var allt så fullkomligt tyst, liksom ingen människa funnits i rummet.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
